Historisk thriller av bl a Ronan Bennett och Kit Harington, med bl a Kit Harington, Peter Mullan, Mark Gatiss, Liv Tyler, Shaun Dooley och Tom Cullen.
Premiär den 19 december
”Game of thrones”-stjärnan Kit Harington är medskapare av, exekutiv producent för, och även huvudrollsinnehavare i, den här tredelade kostymthrillern om ”the gunpowder plot”, eller ”krutkonspirationen”. Ett misslyckat upprorsförsök år 1605, iscensatt av en grupp engelska katoliker som i protest mot att katoliker förföljdes, torterades och avrättades, tänkte lönnmörda kung Jakob I genom att spränga det ena av parlamentets två kamrar.
Harington spelar Robert Catesby, som var gruppens ledare och initiativtagare, även om den som är mest känd snarare är Guy Fawkes (som här spelas av Tom Cullen).
Serien börjar i ett ståndsmässigt hem där Catesby och en handfull andra katoliker har mässa. När kungens mannar anländer, göms prästerna snabbt i lönnutrymmen, men jesuitjägaren sir William Wade (Shaun Dooley) vittrar blod, och scenen – en 15 minuter lång uppvisning i uppbyggande av hotfull spänning – övergår snart i en avrättningsakt så gruvlig att den får ”Game of thrones” att framstå som rena rama julkalendern.
Säkert är det vi bevittnar historiskt korrekt, och scenen etablerar också insatserna i en serie som i övrigt, tyvärr, inte ägnar sig speciellt mycket åt bakgrundsinformation, förklarande av en komplex historisk situation eller karaktärsutveckling; Robert Catesbys bägare har runnit över, och nu tänker han göra något åt hur hans katolska bröder och systrar behandlas.
Men för många riskerar det att bli för mycket. Och det kommer mera. ”Gunpowder” nästan vältrar sig i utdragna naglar, bålbränning, hängningar, inälvor, avhuggna huvuden och krossade kroppar.
”Gunpowder” är makaber i överkant alltså, och hade gärna fått vara matigare i kontexten, men tyranni, raffel och ränksmidande, kostymer och miljöer, gör serien med bravur.
Harington är en stilig och grubblande matinéhjälte i en perfekt hatt, Derek Riddell lättar upp stämningen som lite lätt kitschig kung, Liv Tyler gör vad hon kan med seriens i princip enda, men ganska ointressanta kvinnoroll, och Mark Gatiss är strålande som sir Robert Cecil – kungens sluga högra hand och storyns mesta skurk, vars huvud liksom sitter på sniskan.
Spännande, trots att utgången är given.
Se det här också: Modernare historia om England och den brittiska kronan ser du i den nysläppta och utmärkta andra säsongen av Netflix ”The crown”.
Just nu… är Kit Harington en av tv-världens bäst betalda skådespelare, med en lön som uppges ligga på en bit över fyra miljoner kronor per ”Game of thrones”-avsnitt.
Visste du att… Kit Harington är en avlägsen släkting till sin rollfigur Robert Catesby, på sin mammas sida?
Kvällens ”Mandelmanns jul” är en helekologisk, halvgalen tidsresa tillbaka till en svunnen tid, utan julstress, nätshopping och massproducerad prinskorv. TV4 kunde inte ha valt bättre julvärdar än paret Mandelmann.
”I kvällens program är det jul. Djuren får extra kääärlek och omtanke, vi lagar massor med go’ mat, gör våra egna klappar, och samlar alla nära och kära till en julefrukost.”
Det är något nästan parodiskt över sättet som Gustav Mandelmann – den überentusiastiska fixarmannen och citatmaskinen som dök upp i TV4:s ”Mandelmanns gård” i början av året och utklassade självaste Ernst Kirchsteiger i hans eget spel – inleder kvällens julspecial på.
Och därifrån bara gasar han och frugan Marie på med så mycket smittande, barnslig optimism, oproportionerligt enorm julpepp och overklig harmoni både som människor och par att det liksom bara är att kapitulera och låta sig svepas med i den helekologiska yran.
Han blir eld och lågor över några äpplen. Hon har röda band i håret och ser ut att ha klivit direkt ut ur en Gudrun Sjödén-katalog. Ladugården är julpyntad, fåren får en gran garnerad med äpplen, och gårdens fladdermöss får en egen holk så att även de kan få frid i sitt hus i juletid.
Det kokas glögg och bakas kakor, och på stora korvstopparedagen görs ”trotjänarkorv”, där djur som har varit med på gården länge mals ner i en köttkvarn av ren respekt, så att de kan ”glädja ända in i det sista”.
”Mandelsmanns jul” är rena rama eskapismen. En Astrid Lindgren-doftande tidsresa tillbaka till en svunnen tid, som blir ett skönt avbrott i verklighetens mycket mer osexiga julförberedelser. Med kalabalik i matvarubutiken, stressad nätshopping som bränner djupa hål i fickan och sista minuten-panik på jobbet.
Det är inte konstigt att paret Mandelmann tog en trippel på Kristallengalan i höstas. De går rätt genom den så kallade rutan och både deras inställning och livsstil och självförsörjande gård ligger helt rätt i tiden. Gammaldags men hållbart – och därför modernt.
SVT är av tradition det givna valet på julafton. Men i år – då de lite coola och distanserade Erik Haag och Lotta Lundgren går upp som julvärdar mot de totalt oreserverade livskramarna Mandelmanns – kan nog konkurrensen från TV4 bli tuffare än vanligt.
Säsong 4
Kostymdrama av Pernilla Oljelund, med bl a Sissela Kyle, Sofia Ledarp, Frida Hallgren, Maria Kulle och Lena T. Hansson.
Säsongspremiär den 25 december
Det har blivit något av en jultradition att få följa Dagmar Friman (Sissela Kyle) och hennes lilla grupp engagerade, progressiva kvinnor i livsmedelskooperativet Svenska Hem. Men det här är sista säsongen av ”Fröken Frimans krig”, enligt SVT.
Och den här gången är det arbetarrörelsen som står i fokus.
Det är 1908, året före storstrejken. Tiderna är oroliga och ekonomiskt hårda, och arbetarna organiserar sig mot dåliga villkor och löner.
De manliga arbetarna, alltså. Kvinnorna däremot, som får sämre betalt och inte sällan ensamma ska försörja sina barn, släpps inte in i fackföreningarna.
En ny strid måste alltså tas, men man är inte helt överens om hur, och både gamla vänskaper och kärleksrelationer prövas hårt.
Kyle, Sofia Ledarp, Frida Hallgren, Maria Kulle och Lena T. Hansson är som vanligt en urstark kärntrupp, medan Ulla Skoog fortsätter att stjäla scener som seriens främsta humorleverantör; den sluga hemmafrun Rut Johannesson – som planterar planer i sin man Frithiofs (Allan Svensson) huvud, som han sedan tror är hans egna.
Och ensemblen har nu berikats ytterligare med Electra Hallman som en fattig men driftig fabriksarbeterska, Björn Gustafson som handlare Johannessons döende, rika farbror, Johannes Brost som en lismande friare med ett exceptionellt tandigt leende och Ia Langhammer som häxliknande fabriksägarinna.
Det är tre mycket välgjorda timmar, som är trivsamma ut i fingerspetsarna samtidigt som de genom att belysa gårdagens ojämlikheter även kommenterar de orättvisor och fördomar som vi brottas med än i dag.
Det mammaskuldbeläggande som Hallgrens rollfigur Lotties man Axel (Gustaf Hammarsten) ägnar sig åt är ju – precis som lön efter kön – tyvärr är ett tidlöst fenomen.
Den här sista säsongen är inte den vassaste av de fyra vi sett, men den är ett gediget avslut på en viktig serie.
Nyfiken på säsong två av ”Bonusfamiljen”? Trailern är här!
En av årets bästa serier – den perfekta svenska dramakomedin ”Bonusfamiljen” – börjar på en ny säsong den 29 januari nästa år.
Nu har SVT droppat en liten trailer och den ser ut så här:
Så här beskriver SVT handlingen:
Handlingen utspelar sig cirka sex månader efter vi lämnade Lisa (Vera Vitali) och Patrik (Erik Johansson) och deras bonusfamilj. Den här gången kryddas livet i Sundbyberg bland annat med en liten bebis och en pappaledighet. Vi får även stifta bekantskap med Lisas syster Emma som spelas av Regina Lund samt kampsporttränaren Branco, spelad av Dragomir Mrsic. Den senare hamnar bland annat i Petra Medes karaktär Katjas blickfång. Till säsong två återkommer även Fredrik Hallgren, Johan Ulveson, Ann Petrén, Martin Luuk, Amanda Lindh, Frank Dorsin, Jacob Lundqvist, Leo Razzak, Marianne Mörck och Barbro ”Lill-Babs” Svensson med flera.
”Bonusfamiljen” är skapad av Moa, Clara och Felix Herngren, Calle Marthin, Jesper Harrie och Ditta Bongenhielm, och är även klar för en tredje säsong, som beräknas få premiär 2019.
Säsong två av ”Bonusfamiljen” består av tio avsnitt och har premiär i SVT den 29 januari.
Veckans streamingtips: Noomi Rapace spelar mot Will Smith i Netflix storfilm ”Bright”, barnmorskorna i East End sprider julkänslor och SVT levererar Leif GW Persson-krim.
Bright
Streamingjätten Netflix har flyttat fram sina positioner på filmsidan i år. I till exempel ”Mudbound” och ”The Meyerowitz stories” har vi sett rena rama knakelibrak-kvaliteten, och i dag är det premiär för ”Bright”. Fantasyaction som inte lär kramas sönder av kritikerna, men däremot tar blockbuster-känslan raka vägen in i ditt vardagsrum. Bland annat med hjälp av alltid pålitlige Will Smith, som här spelar en polis som är partner med en orch (Joel Edgerton). Och vår egen Noomi Rapace spelar ond alv.
Netflix
Barnmorskan i East End – julspecial
Den som vill ha helvänligt julmys med en smakfullt avvägd blandning av sentimentalitet, tårar och lycka, hopp och misär, kan alltid lita på den brittiska kostymserien ”Barnmorskan i East Ends” årliga julspecialer. Den här gången utspelar sig det långfilmslånga avsnittet i Sydafrika, dit gänget från Nonnatus House har åkt för att rycka in på ett litet missionssjukhus. Där väntar apartheid, fattigdom och dramatiskt barnafödande i bushen, men också systerskap och stor glädje över livets mirakel.
SVT Play. Premiär på söndag
En pilgrims död/Den fjärde mannen
Den 3 januari är det premiär i SVT för ”Den döende detektiven” – den tredje och avslutande miniserien i trilogin baserad på Leif GW Perssons romaner om mordutredaren Lars Martin Johansson (Rolf Lassgård). Du som inte har sett, eller vill se om, de två första – ”En pilgrims död” från 2013 och ”Den fjärde mannen” från 2014 – kan binga dem nu, på SVT Play. Allra mest underhållande är Claes Malmberg som sviniga Evert Bäckström, som tyvärr lyser lite med sin frånvaro i den nya serien.
SVT Play
Bubblaren
Klassen
I dag drar ”Klassen” i gång på SVT Play. En serie som har jämförts med ”Skam” men i själva verket är baserad på en dansk ungdomsserie. Det är inget som (likt ”Skam”) funkar för en vuxen publik, men har du barn mellan, säg 10 och 14, är den värd för dem att kolla in.
Säsong 2, del 1-4
Komediserie av bl a Peter Settman, med bl a Johan Glans, Peter Stormare, Vivian Bang, Keanu Reeves och Traci Lords.
Säsongspremiär den 25 december
Peter Stormare och Johan Glans är tillbaka som svenska snokar i Los Angeles, i en andra säsong av Viaplay-originalet ”Swedish Dicks”.
Ingmars (Stormare) och Axels (Glans) firma har gjort vissa framsteg, men när de ska skaffa sig riktiga privatdeckarlicenser inser Axel att han faktiskt är en illegal invandrare i USA, vilket nu blir ytterligare ett fall som måste lösas, vid sidan av många andra.
Keanu Reeves och Traci Lords återvänder i sina småroliga, rätt självmedvetna biroller, och fler internationellt kända ansikten som ”Sjätte sinnets” Haley Joel Osment, ”Orange is the new blacks” Lori Petty och ”Grey’s anatomys” Justin Chambers gästar som klienter och misstänkta.
Den otippade duon Stormare-Glans är onekligen fortfarande älskvärd, och serien har både ett gott hjärta och ett tilltal som känns eget. Men ”Swedish Dicks” är också lite väl jönsig – fåneriet är svårartat och det finns liksom ingenting av substans som stannar kvar efter eftertexterna – och för mig har serien krympt snarare än vuxit sedan inledningen, då Stormares noir-inspirerade berättarröst (som nu helt saknas) satte lite retrokrydda på konceptet.
Bonusfamiljer, drakar och 80-talswrestling. Ett mordmysterium bland mammor, det allra snyggaste svenska kostymdramat och en ny sorts västern. Och på toppen tronade en hårresande feministisk mardrömshistoria. Här är de bästa tv-serierna 2017.
”The handmaid’s tale”. Foto: Hulu.
1. The handmaid’s tale
Serien som borrade sig djupast in i både hjärtat, magen och huvudet – och stannade kvar där – var den här dystopiska mardrömmen baserad på Margaret Atwoods bok, om ett nära framtida, totalitärt, religiöst fanatiskt och extrempatriarkaliskt USA där kvinnor har förslavats och helt förlorat rätten till sina egna kroppar. Elisabeth Moss var förkrossande bra i huvudrollen, och många, för många, skrämmande paralleller fanns att dra till verkligheten.
HBO Nordic
”Game of thrones”. Foto: HBO.
2. Game of thrones
Mitt i sommaren dundrade tv:s ohotat mäktigaste monster in och röt så att det dånade över hela tv-världen. Vi fick lite färre avsnitt än vanligt – men de var fyllda till brädden med ond, bråd död, drakar, white walkers, smutsigt maktspel och stora, blodstänkta strider. Förväntan på finalsäsongen är härmed mastodondisk.
HBO Nordic
”Big little lies”. Foto: HBO.
3. Big little lies
Svärta, humor, snaskig såpa och ett snårigt mordmysterium bland alfamammor i privilegierad kustmiljö. De intressanta, välskrivna kvinnorollerna var många, filmstjärneglansen bländande, och Alexander Skarsgård gjorde en Emmyvinnande insats som svin. ”Big little lies” hade ta mig tusan allt. Man tackar och bugar för att det blir en säsong två.
HBO Nordic
”Bonusfamiljen”. Foto: SVT.
4. Bonusfamiljen
Felix Herngren (med flera) gjorde den ultimata svenska dramakomedin med den här skildringen av moderna, trassliga familjeförhållanden. Med perfekt tonträff mellan salt och sött, folkligt och vasst, och en rollista som var som en dröm. Allra bäst var Petra Mede och Fredrik Hallgren som ex med väldigt olika inställning.
SVT
”Grotescos sju mästerverk”. Foto: SVT.
5. Grotescos sju mästerverk
Den inledande, geniala musikalen om flyktingkrisen lade ribban omöjligt högt. Trodde man. Men följande genreväxlande halvtimmar – om olika sidor av svensk mentalitet i dag – var alla så knivskarpa att man tappade hakan, gång på gång. Som kammarspelet om föräldramötet, och det psykologiska dramat om humorvärldens grabbklubb. Mästerverk, minsann.
SVT
”The crown”. Foto: Netflix.
6. The crown
Claire Foy gör en makalös rollprestation i Peter Morgans ståtliga, minutiöst välgjorda kostymdrama om drottning Elizabeth II:s liv, familj och styre, och premiärministrarna som avlöst varandra under hennes år vid makten. Säsong ett var bra, men säsong två var rent majestätisk. Nu sug efter säsong tre, där Olivia Colman tar över huvudrollen.
Netflix
”The Deuce”. Foto: HBO.
7. The Deuce
Ingen gör urban sjaskighet och socialt kommenterade som David Simon. Och medan hans magnum opus är och förmodligen förblir ”The wire”, är den här historien om porrboomen i 70-talets New York betydligt lättillgängligare. Med superspel av Maggie Gyllenhaal och James Franco i dubbla roller som tvillingbröder.
HBO Nordic
”Godless”. Foto: Netflix.
8. Godless
Inte sedan HBO:s ”Deadwood” lades ner abrupt har en västernserie skjutit så skarpt som den här visuellt löjligt tjusiga, både klassiska och nytänkande historien om en mordisk gängledare, hans drömmiga förrymda protegé och en stad full av hårda kvinnor med puffror. Merritt Wevers Mary Agnes, som drog snabbare än sin egen skugga, var årets klart coolaste.
Netflix
”GLOW”. Foto: Netflix.
9. GLOW
Medan ”Orange is the new black” hade ett mellanår, kom ”GLOW” (producerad av ”OITNB”-skaparen Jenji Kohan) och stal showen som den lite lättsammare lillasyrran. Även här spelade en lysande ensemble en brokig skara kvinnor på en traditionellt manlig arena – men fängelset var bytt mot wrestlingscenen, och nutid mot 80-tal. Stora hår, spandex och systerskap.
Netflix
”Vår tid är nu”. Foto: SVT.
10. Vår tid är nu
Man visste inte hur mycket man faktiskt hade saknat ett riktigt påkostat svenskt kostymdrama förrän man såg första avsnittet av SVT:s übereleganta serie om den välbärgade krögarfamiljen Löwander och de som jobbar för dem. Men nu vill man ju absolut inte vara utan det, eftersom precis ALLT sitter. Toppskådisar, kostymering med klass och tidlösa teman.
Nytt år, nya serier! Här är tio som sparkar i gång 2018 med stil.
1. Bron
Det nya tv-året börjar på bästa tänkbara sätt, med den fjärde och avslutande säsongen av den här svensk-danska kriminalstoltheten. Saga Norén sitter på kåken och Henrik Sabroe får ta sig an ett fall med en kvinna som stenats till döds.
SVT, 1 januari
2. McMafia
Brittisk-amerikansk miniserie om en ung man (James Norton) som är uppvuxen i England och försöker leva ett hederligt liv, men dras in i kaos eftersom hans familj är storspelare inom den ryska maffian. Med David Dencik på rollistan.
Amazon Prime Video, 2 januari
3. Den döende detektiven
Rolf Lassgård är tillbaka som mordutredaren Lars Martin Johansson i den tredje och avslutande miniserien i SVT:s trilogi baserad på Leif GW Perssons böcker. Den här gången handlar det om ett 30 år gammalt, ouppklarat sexualmord på en nioårig flicka.
SVT, 3 januari
”Den döende detektiven”, SVT.
4. The Chi
Showtime-serie från Lena Waithe (”Master of none”), som utspelar sig i ett tufft område i södra Chicago och beskrivs som en sorts uppväxthistoria.
HBO Nordic, 8 januari
5. Hard sun
En pre-apokalyptisk kriminalserie om hur två väldigt olika poliser (Agyness Deyn och Jim Sturgess) trillar över bevis på att garanterad förstörelse väntar hela världen – om bara fem år.
SVT, 14 januari
6. Divorce
Säsong två av Sharon Horgans HBO-komedi om den bråkiga skilsmässan mellan Frances (Sarah Jessica Parker) och Robert Dufresne (Thomas Haden Church).
HBO Nordic, 15 januari
7. Britannia
Ett brittiskt historiskt drama som ser mycket mustigt ut.
Skådeplatsen är de brittiska öarna år 43 e.kr, dit romarna kommer för att invadera men bjuds på motstånd av kelterna. Krigiska kvinnor och mäktiga druider utlovas.
Med bland andra ”The walking deads” David Morrissey, Kelly Reilly och danska Nikolaj Lie Kaas (”Follow the money”).
HBO Nordic, 19 januari
8. Mosaic
Ett mordmysterium (som även finns som interaktiv app) signerat Steven Soderbergh, vars ”Godless” ju var helt magisk 2017.
Med Sharon Stone som den framgångsrika barnboksförfattarinnan Olivia Lake.
HBO Nordic, 23 januari
9. Bonusfamiljen
Äntligen ny säsong av den här superfavoriten! Nu med även Regina Lund och Dragomir Mrsic på rollistan.
SVT, 29 januari
10. The good doctor
Nytt medicinskt drama från ”House”-skaparen David Shore. Med Freddie Highmore (”Bates Motel”) som en ung kirurg med autism och savantsyndrom.
Veckans streamingtips: ”Beck”, ”Black mirror” och kostymdrama på tyska.
Black mirror
Hela säsong fyra av Charlie Brookers ”Black mirror” – antologiserien vars avsnitt slänger sig mellan science fiction, satir, psykologisk thriller och svart komedi, men i regel utspelar sig i en nära framtid där teknikens under har gått lite för långt – ligger ute på Netflix från och med nu. Och det är kanonkvalitet även denna gång. Kan rekommendera till exempel Jodie Foster-regisserade ”ArkAngel”, som drar begreppet helikopterförälder till sin spets, och ”Hang the DJ”, om dejtingappen från helvetet.
Netflix
Beck – Ditt eget blod
På måndag är det streamingpremiär för ”Ditt eget blod”, som alltså är den första av fyra nya ”Beck”-filmer. Jag är själv ingen stor ”Beck”-konnässör, vilket förmodligen är någon sorts tjänstefel. Men Peter Haber är ju alltid bra och så också här, där han börjar som uttråkad pensionär på vinprovning men snart blir insyltad i ett fall med en misstänkt terrorist – som visar sig ha koppling till ett annat fall, med en försvunnen ung kvinna. En stabil, om kanske inte direkt superraffinerad, kriminalare.
C More. Premiär på måndag
Line of duty
FYND på SVT Play! Säsong tre (2016) och fyra (2017) av en av de absolut bästa snutserierna – alltså Jed Mercurios jättespännande och obehagliga ”Line of duty”, om poliserna på antikorruptionsenheten AC-12, som utreder sina egna – har dykt upp på nytt, och kan ses fram till och med 19 januari. Så se och njut – inte minst av ”Westworld”-stjärnan Thandie Newtons panginsats som den otäcka figuren Roseanne Huntley i säsong fyra. Säsong fem är på gång men börjar i BBC först våren 2019.
SVT Play
Bubblaren
Den tysk-österrikiska miniserien ”Hotell Sacher” är en sorts såpifiering av det berömda Wien-hotellets historia, med början i slutet av 1800-talet, då grundaren dör och hans fru tar över. Två långfilmslånga delar, med premiär på SVT Play i morgon.
”Big little lies”, foto: HBO. ”Vår tid är nu”, foto: SVT. Anna Book i ”Biggest loser VIP”, foto: TV4.
Metoo, Mandelmanns och Margaret Atwood. ”Twin Peaks”, Trump och ”Temptation island”. Så här var tv-året 2017, komprimerat till tio punkter.
1. Vi börjar med #metoo, såklart. Hashtagen som tog avstamp i Harvey Weinstein-skandalen, spred sig över hela världen och fick huvuden att rulla i en mängd olika branscher.
Och tv-världen var inget undantag.
Två riktigt stora namn som fick se sitt sjaskiga förflutna komma tillbaka och peta ner dem från piedestalerna var Kevin Spacey – (nu före detta) huvudrollsinnehavare i Netflix mesta flaggskeppsserie ”House of cards” – och humorvirtuosen Louis C.K. Ett klassiskt fall av geniförklarad man som numera är persona non grata hos både FX, Netflix och HBO.
Här i Sverige försvann Martin Timell från TV4 och Lasse Kronér från SVT. Och det finns fler män vi nog får se mindre av framöver…
Kevin Spacey i ”House of cards”. Foto: Netflix.
2. Och på tal om #metoo – tv-serier som på ett eller annat sätt var feministiskt medvetna utöver det vanliga lyste upp under hela året. Margaret Atwood-baserade ”The handmaid’s tale” – om ett dystopiskt, nära framtida USA där kvinnor helt förlorat rätten till sina kroppar och förslavats som livmödrar på två ben – var både årets otäckaste och årets bästa.
Sedan hade vi också ”Big little lies”, ”GLOW”, ”Feud: Bette and Joan”, ”Alias Grace” (också Atwood), ”Top of the lake: China girl” och västernpärlan ”Godless”.
Till och med ”Game of thrones” slutade klä av och förgripa sig på sina kvinnor och lät dem i stället stå för den verkliga agensen i världens odiskutabelt mäktigaste serie.
Elisabeth Moss i ”The handmaid’s tale”. Foto: Hulu.
3. Ett bra år var det också för svenska tv-serier. SVT:s ”Bonusfamiljen”, ”Grotescos sju mästerverk” och ”Vår tid är nu” var tre enorma styrkeuppvisningar i olika genrer. Jag skulle till och med vilja kalla det världsklass.
Och hög kvalitet höll även ”Gåsmamman” (C More), Rebecka Martinsson (TV4), ”Veni vidi vici” (Viaplay), ”Fallet” (SVT), ”Torpederna” (C More), ”Enkelstöten” (TV4) och såklart den efterlängtade andra säsongen av ”Jordskott” (SVT).
”Bonusfamiljen”. Foto: SVT.
4.Alexander Skarsgård vann en Emmy för sin roll som hustrumisshandlare och våldtäktsman som fick vad han förtjänade i HBO:s ”Big little lies” – och blev därmed första svensk att vinna ett skådespelarpris på den galan sedan Ingrid Bergman fick ett postumt pris för ”En kvinna kallad Golda” 1982.
I januari har han bra chans på även en Golden Globe för samma roll.
Och vi såg fler svenskar göra fina insatser i stora utländska serier under 2017. Joel Kinnaman i ”House of cards”, Peter Stormare i ”American gods”, Sofia Helin i ”Berlin – under samma himmel”, David Dencik i ”Top of the lake: China girl” och Gustaf Skarsgård som vanligt i ”Vikings”.
Alexander Skarsgård i ”Big little lies”. Foto: HBO.
5. Och så de som kom tillbaka. 2017 var ett stort år för comebacker och nostalgi.
”Prison break”, ”Will & Grace”, ”Curb your enthusiasm”, ”Dynasty” och ”Duck tales” var några av återkomsterna. Men störst, viktigast – och konstigast – av dem alla var givetvis ”Twin Peaks”.
Var ”Twin Peaks: The return” årets bästa serie? Knappast.
Var det en upplevelse man hade velat vara utan? Nej, inte det heller.
För Mark Frost och David Lynch tog tv-konsten vidare. Kanske inte spikrakt uppåt i ärlighetens namn, men i alla fall till helt nya platser.
”Twin Peaks”. Foto: Showtime.
6. Dokusåpan fyllde 20 år i år om man räknar från ”Expedition Robinsons” premiär, och den så kallade skandalsåpan fortsatte att må mycket bättre än den förtjänade år 2017.
Kanal 5 nylanserade ”Temptation island” som komplement till ”Ex on the beach” i konkurrensen mot TV3:s ”Paradise hotel”, och tjugonågontings med bättre badklädesform än konsekvenstänk härjade därmed återigen i rutan som om det vore 2001.
Och på tal om dokusåpor. Anna Books viktresa, som så vitt jag kan minnas har pågått sedan 80-talet, fick en lycklig vändning i och med Sjuans ”Biggest loser VIP”, och ALLT hon sa, skrev eller på något sätt förmedlade blev breaking news.
Och det blev ju också allt som rörde familjen Wahlgren i Kanal 5:s ”Wahlgrens värld”, känns det som.
”Temptation island”. Foto: Kanal 5.
7. Årets stora svenska tv-personligheter blev lantbrukarna Gustav och Marie Mandelmann, som dök upp i TV4:s ”Mandelmanns gård” som de bästa citatmaskinerna sedan Ernst Kirchsteiger. Barnsligt, smittande glada, fortfarande löjligt kära, och som självförsörjande och ekologiska från topp till tå helt rätt i tiden.
En annan ny färgstark profil var Dick Bewarp, vars ”Cowboykåken” – norrländsk husbyggarreality på utpräglad stockholmska – blev en jättehit trots att SVT av någon underlig anledning knappt verkade bry sig om programmet själva.
”Mandelmanns gård”. Foto: TV4.
8. I övrigt var det ett mellanår för svensk tv (dramaproduktionerna borträknade). Melodifestivalens manus och programledare höll inte måttet och de nya formaten med potential att bli långkörare lyste med sin frånvaro.
Men några små pärlor fanns det förstås. Jag gillade Kanal 5:s ”Meltzer och döden”, TV4:s ”Tillsammans med Strömstedts”, SVT:s ”Bye bye Sverige” och ”Köttets lustar” och såklart återkommande favoriterna ”Jills veranda” och ”Hitlåtens historia”.
Clara Henry, David Lindgren och Hasse Andersson ledde Melodifestivalen 2017. Foto: SVT.
9. Och så var det detta med Donald Trump. Talkshowvärdar och politisk humor som ”Saturday night live” har haft öppet mål hela året, men även många manusbundna serier har på ett eller annat sätt förhållit sig till den kontroversielle presidenten, vare sig det har handlat om direkt och öppen kritik eller bara olyckliga sammanträffanden mellan dikt och verklighet.
”House of cards”, ”Veep”, ”Scandal”, ”Homeland”, ”Designated survivor”, ”Broad city”, ”Black-ish”, ”Will & Grace”, ”The good fight” och ”American horror story: Cult” är några av alla serier som både mer och mindre medvetet har fått oss att tänka på Trump.
Alec Baldwin som Trump i ”Saturday night live”. Foto: NBC.
10. Slutligen, de som lämnade oss, som på olika sätt har gjort avtryck i svenska tv-tittare; Annie Wegelius, Siewert Öholm, Lars-Erik Berenett, Björn Granath, Bengt Fahlström, Rikard Wolff, Gösta Ekman, Hans Alfredson och Michael Nyqvist.
Rikard Wolff i sin sista roll, i årets julkalender ”Jakten på tidskristallen”. Foto: SVT.
Kriminaldrama i tre delar av Sara Heldt, med bl a Rolf Lassgård, Helena af Sandeberg, Henrik Norlén och Alexej Manvelov.
Premiär den 3 januari
Rolf Lassgård är tillbaka som mordutredaren Lars Martin Johansson – han som kan se runt hörn – i den tredje och avslutande miniserien i SVT:s trilogi baserad på Leif GW Perssons böcker.
Nu är Johansson pensionerad, gammal och bräcklig. Efter en stroke är han ordinerad att leva hälsosamt och ta det väldigt lugnt, men samtidigt ger hans läkare (Amanda Ooms) honom ett fall att bita i; det 30 år gamla ouppklarade sexualmordet på en nioårig flicka.
Johansson börjar nysta i det, och till sin hjälp har han gamla kollegan Jeanette Eriksson (Helena af Sandeberg) och Max (Alexej Manvelov) – en stark och tystlåten ryss som får fungera som den gamle polisens ben, armar och nävar.
Claes Malmberg, som tuggade i sig scener som Evert Bäckström i de två första serierna, lyser lite med sin frånvaro, men Lassgård är verkligen otroligt bra som vingklippt legendar.
En engagerande kriminalgåta med ett tillfredsställande slut, men framför allt en fin berättelse om hur ålderdomen drabbar, med många ögonblick som berör.
De två tidigare miniserierna i GW-sviten – ”En pilgrims död” och ”Den fjärde mannen” – finns att se på SVT Play.
Del 1-4
Svart komedi av Jonathan Entwistle, med bl a Alex Lawther, Jessica Barden, Gemma Whelan, Wunmi Mosaku och Steve Oram.
Premiär den 5 januari
Den här becksvarta komedin, som hade premiär i brittiska Channel 4 i höstas, är en annorlunda och mycket salt mix av tonårsångest, störd romantik och mordisk roadtrip, som är baserad på Charles S. Forsmans seriealbum med samma namn, och andas filmklassiker som ”Badlands”, ”Thelma & Louise” och ”Natural born killers”.
Om James (Alex Lawther), som är övertygad om att han är en psykopat, och Alyssa (Jessica Barden), som är ruskigt ful i mun och gör sitt bästa för att utstråla att hon inte bryr sig om något. Han funderar på att döda henne, men följer i stället med henne på en irrfärd som spårar ur i blod och kaos.
Lawther och Barden är suveräna i huvudrollerna, och ”Game of thrones”-stjärnan Gemma Whelan är rolig som en polis som börjar spåra dem. Vissa grepp blir tröttsamma efter ett tag men på det stora hela är bingevänliga, lite ledsamma, klart morbida men framför allt väldigt roliga ”The end of the f***ing world” en tonårsserie med både bett, hjärta och stil.
David Dencik och James Norton i ”McMafia”. Foto: BBC.
Veckans streamingtips: David Dencik spelar rysk gangster i ”McMafia”, och ”Arkiv X” är tillbaka – med blandat resultat.
McMafia
James Norton – den brittiska favoriten från bland annat ”Happy Valley” och ”Grantchester” – är tippad att bli nästa Bond, och visar att han förvisso skulle bli en perfekt sådan i den här snygga och helt färska miniserien. Om hur sonen till ett par exilryssar i London försöker leva ett hederligt affärsmannaliv men dras in i världsomspännande dåligheter när hans familjs maffiarötter slingrar sig runt honom. Mycket lovande start, med alltid pålitliga David Dencik som hans muntra men oberäkneliga farbror.
Amazon Prime Video
The X-Files
”Arkiv X” är tillbaka, igen, med ojämn kvalitet. Det är oklart om vi kommer att få se ett sämre avsnitt av någon serie i år, än ”My struggle III”. Jag menar det – säsongspremiären är verkligen urusel. Men sedan blir det bättre, och både hardcorefans och mer sporadiska tittare kommer att ha extra roligt med Darin Morgans episod ”The lost art of forehead sweat”, som är nummer fyra i ordningen. En finurlig tagning på den förrädiska ”Mandela-effekten”, med Brian Huskey i kul gästroll. Funkar fint att se fristående.
Viaplay/Viafree. Nya avsnitt på torsdagar
Catastrophe
Nu finns de två första säsongerna av den mästerliga, otroligt vassa moderna relationskomedin ”Catastrophe”, av och med Rob Delaney och Sharon Horgan, att streama på Viaplay, för de som inte kollade när SVT sände dem. Det är grovt, giftigt, berörande och bitterljuvt, men framför allt fantastiskt roligt och sant, om prövningarna med förhållanden och föräldraskap. (Det finns en tredje säsong också, som SVT sitter och trycker på, men den är inte tablålagd än så det kan dröja innan vi får se den.)
Viaplay
Bubblaren
Familjetipset: I dag är det premiär i Barnkanalen och på SVT Play för pedagogiska och småroliga ”Svansen i kläm”, som tar sig an ämnet integration genom att skildra tillvaron för en kängurufamilj som har flyttat från Australien till Sverige.
Natten mot söndag prisas de bästa tv-serierna och filmerna från 2017 på Golden Globe-galan. Sandra Wejbro och Karolina Fjellborg tycker till och tippar vinnare i tv-kategorierna.
Bästa serie – drama
Nominerade:
* The crown * Game of thrones * The handmaid’s tale * Stranger things * This is us
Kommer att vinna: ”The handmaid’s tale”. Även om förra årets vinnare, ”The crown”, haft en ny stark säsong är det svårt att bortse från Margaret Atwood-serien, särskilt i dessa tider av Trump och #metoo.
Fjellborgs val:
Borde vinna: ”Game of thrones” har en plats reserverad i mitt hjärta för all evighet, men ”The handmaid’s tale” knäckte faktiskt allt annat – till och med ”Game of thrones” – 2017. Jag får gåshud bara jag tänker på känslan jag fick när jag såg de första avsnitten.
Kommer att vinna: Det borde inte gå att komma runt ”The handmaid’s tale”. Knakelibrakkvalitet och politiskt ställningstagande i ett. Vem kan argumentera mot det?
Bästa serie – musikal eller komedi
Nominerade:
* Black-ish * The marvelous mrs Maisel * Master of none * SMILF * Will & Grace
”The marvelous Mrs. Maisel”. Foto: Amazon.
Wejbros val:
Borde vinna: ”SMILF”. Jag älskar Frankie Shaws råa, sorgliga och frispråkiga komediserie där både klass och psykisk sjukdom är en självklar ingrediens.
Kommer att vinna: ”The marvelous mrs Maisel”. Golden Globe kan mycket väl falla för denna mix av charm och 50-talskläder med feministisk underton.
Fjellborgs val:
Borde vinna: Föll som en fura för färskingen ”The marvelous mrs Maisel” men skulle personligen rösta på ”Master of none”, vars andra säsong överträffade den första. Som redan den var sällsynt begåvad.
Kommer att vinna: Jag misstänker att det kan bli ”The marvelous mrs Maisel”. Golden Globe har en tendens att prisa förstasäsonger överlag, och charmen i den här var stark. Men vill också nämna ”Black-ish”, som är den enda serien på listan som var nominerad även förra året, som potentiell överraskning.
Bästa miniserie eller tv-film
Nominerade:
* Big little lies * Fargo * Feud: Bette and Joan * The sinner * Top of the lake: China girl
”Big little lies”. Foto: HBO.
Wejbros val:
Borde vinna: ”Top of the lake: China girl”. Knappast något lättuggat mys, men jag är svag för Jane Campions skruvade rollfigurer – inte minst David Denciks vidrige Puss.
Kommer att vinna: ”Big little lies”. Den stjärntäta serien är utan tvekan storfavorit i denna kategori.
Fjellborgs val:
Borde vinna: Älskade ”Fargo”. Älskade ”Feud: Bette and Joan”. Men ”Big little lies” smällde högst i längden.
Kommer att vinna: Det är många serier med mycket stjärnglans som slåss i den här kategorin, men filmstjärnefesten ”Big little lies” lär slå ut dem alla. Triumferade på Emmygalan i höstas och är uppenbarligen storfavoriten även här, med sammanlagt sex nomineringar.
Bästa manliga huvudroll – drama
Nominerade:
* Jason Bateman, ”Ozark” * Sterling K. Brown, ”This is us” * Freddie Highmore, ”The good doctor” * Bob Odenkirk, ”Better call Saul” * Liev Schreiber, ”Ray Donovan”
Sterling K. Brown i ”This is us”. Foto: NBC.
Wejbros val:
Borde vinna:Jason Bateman. Jag gillade hans otäckt avtrubbade finanssnille i ”Ozark” och hur han pendlade mellan vänlig vanlighet och psykopatisk iskyla.
Kommer att vinna:Sterling K Brown. Har kanske ”This is us” starkaste roll och folks sympatier efter att han förlorade birollskategorin (i ”American crime story”) mot Hugh Laurie förra året. Dessutom vann han en Emmy för rollen i höstas.
Fjellborgs val:
Borde vinna: Är glad att se Jason Bateman på listan men tycker att Bob Odenkirk är den som är allra bäst, och förtjänar priset mest. Borde ha haft minst en Emmy eller Golden Globe för sitt fenomenala jobb som Jimmy McGill/Saul Goodman vid det här laget.
Kommer att vinna: Sterling K. Brown. Står för favoritskapet och revanschen alla vill se. (Men – jag blir lite misstänksam av att Freddie Highmore är med i det här gänget. Betyder det att en skräll är att vänta?)
Elisabeth Moss i ”The handmaid’s tale”. Foto: Hulu.
Wejbros val:
Borde vinna:Elisabeth Moss. Det är en stark kategori, men Moss lyste klarast som upprorisk tjänarinna.
Kommer att vinna: Elisabeth Moss. Foy vann visserligen förra året, men Golden Globes gillar att prisa nya serier. På förhand är Moss storfavorit.
Fjellborgs val:
Borde vinna: Så många bra! Både Maggie Gyllenhaal och Claire Foy imponerade enormt – men Elisabeth Moss trollband i varenda magnifik, ohygglig scen i ”The handmaid’s tale”.
Kommer att vinna: Elisabeth Moss. Gjorde en sanslöst mäktig roll – och får äntligen lite upprättelse för alla år som både Emmy och Golden Globe ignorerade hennes eminenta insats i ”Mad men”.
Bästa manliga huvudroll – musikal eller komedi
Nominerade:
* Anthony Anderson, ”Black-ish” * Aziz Ansari, ”Master of none” * Kevin Bacon, ”I love Dick” * William H. Macy, ”Shameless” * Eric McCormack, ”Will & Grace”
Eric McCormack med Debra Messing i ”Will & Grace”. Foto: NBC.
Wejbros val:
Borde vinna:Kevin Bacon. Är stark som intellektuell hunk i en udda serie.
Kommer att vinna:Eric McCormack. Han vann aldrig någon Golden Globe under ”Will & Grace” glansdagar, så kanske kommer det nu?
Fjellborgs val:
Borde vinna: Absolut Aziz Ansari. Gränslöst charmerande i ”Master of none”.
Kommer att vinna: Tror på Eric McCormack. För att alla gillar en comeback. Och den här var stabil.
Borde vinna:Pamela Adlon. Makalös som ensamstående, skådespelande mamman Sam Fox i tragikomiska ”Better things”.
Kommer att vinna:Rachel Brosnahan. Bland fantastiska namn i denna kategori tror jag Golden Globes kan överraska och prisa Brosnahan – underbar som den perfekta hemmafrun Midge som lämnas av sin man och blir ståuppkomiker.
Fjellborgs val:
Borde vinna: Har otroligt svårt att välja bara en här. Vill först säga Issa Rae men landar nog ändå i Alison Brie, som roade mig något enormt i 80-talskaramellen ”GLOW”.
Kommer att vinna: Gissar på Rachel Brosnahan, som var suverän i en väldigt rolig roll, dessutom i en ny serie – vilket juryn brukar premiera. Men jag skulle inte heller bli förvånad om Pamela Adlon eller Issa Rae vinner.
Bästa manliga huvudroll i en miniserie eller tv-film
Nominerade:
* Robert De Niro, ”The wizard of lies” * Jude Law, ”The young pope” * Kyle MacLachlan, ”Twin Peaks” * Ewan McGregor, ”Fargo” * Geoffrey Rush, ”Genius”
Kyle MacLachlan i ”Twin Peaks”. Foto: Showtime.
Wejbros val:
Borde vinna: Kyle MacLachlan. Gjorde tre starka roller i den förvirring som var ”Twin Peaks”, från sin vanliga agent Cooper till ”onde Cooper” och knasige Dougie Jones.
Kommer att vinna: Kyle MacLachlan. Hans imponerande insats borde vara svår att bortse från.
Fjellborgs val:
Borde vinna: Ewan McGregor, som gjorde sina dubbla roller som bröderna Stussy i ”Fargo” till något mycket mer än en gimmick.
Kommer att vinna: Svårt. Kyle MacLachlan vore ett snyggt val, så att konstiga men härliga ”Twin Peaks: The return”, som ingen visste vad de egentligen skulle tycka om, får lite kärlek. Jude Law var briljant som arrogant, oberäknelig och allmänt omöjlig påve i ”The young pope”. Och Robert De Niro är trots allt Robert De Niro. Men – efter denna helgardering tippar jag ändå Ewan McGregor.
Bästa kvinnliga huvudroll i en miniserie eller tv-film
Nominerade:
* Jessica Biel, ”The sinner” * Nicole Kidman, ”Big little lies” * Jessica Lange, ”Feud: Bette and Joan” * Susan Sarandon, ”Feud: Bette and Joan” * Reese Witherspoon, ”Big little lies”
Susanne Sarandon och Jessica Lange i ”Feud: Bette and Joan”. Foto: FX.
Wejbros val:
Borde vinna: Jessica Lange. Lysande som megaloman stjärna som kämpar emot den cyniska, åldersfixerade filmbranschen. Hennes Joan Crawford är enorm och rörande liten på samma gång.
Kommer att vinna: Nicole Kidman. Kammade hem priset på Emmygalan och det mesta talar för att hon vinner även i kväll.
Fjellborgs val:
Borde vinna: Reese Witherspoon lär inte ha en chans men jag tyckte att hon var bäst av de bästa i ”Big little lies”. Guldstjärna även för Jessica Lange i den härligt köttiga rollen som riviga vita duken-legenden Joan Crawford.
Kommer att vinna: Nicole Kidman. Superstjärna.
Bästa manliga biroll i en serie, miniserie eller tv-film
Nominerade:
* David Harbour, ”Stranger things” * Alfred Molina, ”Feud: Bette and Joan” * Alexander Skarsgård, ”Big little lies” * Christian Slater, ”Mr Robot” * David Thewlis, ”Fargo”
Alexander Skarsgård i ”Big little lies”. Foto: HBO.
Wejbros val:
Borde vinna: David Harbour. Rörande som kämpande pappa och polis i andra säsongen av charmiga ”Stranger things”.
Kommer att vinna: Alexander Skarsgård. Är väldigt bra som Kidmans kontrollerande och våldsamme make. Storfavorit efter sin Emmyvinst.
Fjellborgs val:
Borde vinna: David Thewlis var en fest som ”Fargo”-skurken V.M. Varga, men Alexander Skarsgård var fenomenalt obehaglig och gjorde det klart största avtrycket som praktsvinet Perry Wright i ”Big little lies”.
Kommer att vinna: Alexander Skarsgård får en Golden Globe att placera bredvid sin Emmy, säkerligen.
Bästa kvinnliga biroll i en serie, miniserie eller tv-film
Nominerade:
* Laura Dern, ”Big little lies” * Ann Dowd, ”The handmaid’s tale” * Chrissy Metz, ”This is us” * Michelle Pfeiffer, ”The wizard of lies” * Shailene Woodley, ”Big little lies”
Laura Dern i ”Big little lies”. Foto: HBO.
Wejbros val:
Borde vinna: Ann Dowd. Birollsspecialist som alltid är lysande, inte minst här som den brutala tant Lydia.
Kommer att vinna: Laura Dern. Färgstark i en fin skådespelarensemble, vann dessutom en Emmy för sin roll som den rika alfakvinnan Renata Klein.
Fjellborgs val:
Borde vinna: Laura Dern. Hade överlag ett kanonår 2017, och hade väldigt roligt med en showig roll i en av årets mest hyllade och omsurrade serier.
Kommer att vinna: Laura Dern. ”Big little lies” tog storslam på Emmygalan och lär göra det även på Golden Globe.
Alex Hibbert och Jason Mitchell i ”The Chi”. Foto: Showtime.
The Chi
HBO Nordic
Del 1
Drama av Lena Waithe, med bl a Jason Mitchell, Ntare Guma Mbaho Mwine, Sonja Sohn, Armando Riesco och Yolonda Ross.
Premiär den 8 januari
Lena Waithe skrev historia på höstens Emmygala, då hon som första afroamerikanska kvinna någonsin vann priset för bästa manus i komedigenren, för Netflix ”Master of none”. En serie hon även gör en biroll i.
Nu lär mer ros vänta för hennes ”The Chi”, som går ut med ett sällsynt säkert och övertygande pilotavsnitt.
Serien utspelar sig i det södra Chicago där Waithe själv växte upp – på gator där det är hårda bud, små felsteg kan få katastrofala konsekvenser och vedergällning blir en ond cirkel i brist på ett pålitligt rättsystem – och följer ett antal figurer vars liv knyts samman efter att en ung man har blivit skjuten till döds.
”The Chi” beskrivs som en uppväxtskildring, men de fyra pojkar och män som fungerar som centralfigurer är av varierande åldrar, från förpuberteten till medelåldern.
Avsikten med serien lär vara att sätta mänskliga ansikten på en stad som är kraftigt associerad med sina höga siffror i statistiken över mord och vapenvåld, men medan tonen är allvarlig, är den inte blytung. Plats finns för humor, värme och färgstarka urbana vibbar.
Waithe navigerar smidigt runt stereotyperna med hjälp av lager och nyanser, och skådespeleriet är genomgående urstarkt. Jason Mitchell, från bland annat ”Straight outta Compton” och ”Mudbound”, drar det verkligt tunga lasset som seriens mesta känslomässiga nav – den ambitiösa och ansvarstagande Brandon – och Sonja Sohn (”The wire”) är som en orkan i rollen som hans arga mamma.
Håll också ögonen på den mycket skickliga barnskådisen Alex Hibbert från flerfaldigt Oscarbelönade ”Moonlight”.
Om resten av säsongen håller vad inledningen lovar, och de kanske oundvikliga men egentligen inte speciellt releventa jämförelserna med ”The wire” inte tillåts överskugga de många kvaliteter som finns här, kan ”The Chi” bli en riktig vinnare.
Ännu en lång natt av galavak är över. Men det blev ett lite annorlunda Golden Globe efter en höst av #metoo och avslöjanden av mäktiga Hollywoodmäns övergrepp.
På röda mattan bar (nästan) alla svart. Effektfullt så klart.
Seth Meyers öppningsmonolog handlade till stor del om skandalerna och han namngav några stora spelare – Harvey Weinstein, Kevin Spacey och Woody Allen.
Många hyllade #metoo i sina tal. Natalie Portman presenterade ”bästa regi” – en kategori som blivit kritiserad eftersom alla nominerade var män – genom att säga ”här är alla män som är nominerade”, en tydlig pik.
Men störst av alla var som vanligt Oprah Winfrey. Hon fick stående ovationer när hon talade om Recy Taylor, kvinnan som 1944 blev gruppvåldtagen av sex vita män och sedan förgäves kämpade för upprättelse. Dokumentären ”The rape of Recy Taylor” från 2017 (oklart om den får svensk premiär) handlar om fallet.
Vad kan man säga om vinnarna då?
De flesta ganska väntade. I tv-kategorierna hade jag tippat de flesta rätt (not so humble brag). ”Big little lies” (HBO Nordic), Nicole Kidman, Alexander Skarsgård och Laura Dern var klara vinnare.
”The handmaid’s tale” (HBO Nordic) tog hem bästa drama och huvudroll för Elisabeth Moss, även det en lågoddsare. De flesta hade också tippat uppstickaren ”The marvelous mrs Maisel” (Amazon) med Rachel Brosnahan i komedikategorin. Aziz Ansari (”Master of none”), Ewan McGregor (”Fargo”) och Sterling K Brown (”This is us”) var de enda udda fåglarna i sammanhanget, även om Browns vinst inte heller kom som någon större chock.
Personligen tycker jag att det var synd att de smått geniala komediserierna ”Smilf” och ”Better things” blev utan pris. Och Kyle MacLachlan! Fantastisk i tre roller i märkliga ”Twin Peaks: The return”.
Golden Globe har ju också en filmsektion där ”Three billboards outside Ebbing, Missouri” blev kvällens stora vinnare. Bra film, även om min stora favorit ”Call me by your name” blev helt utan pris. Buhu. Synd också att ”Get out” inte fick något erkännande, även om ”Lady bird” var en värdig vinnare i komedi/musikal-kategorin.
Det lite mer grumliga eftersnacket handlar om viss dubbelmoral på galan – att några av de som hyllades och prisades och hade på sig ”Time’s up”-pins på kavajslaget själva har anklagats för olika typer av oegentligheter. Kanske kommer det ett bakslag där framöver.
Mark Strong och Fares Fares i ”Deep state”. Foto: Fox Networks Group.
Guldbaggeaktuella Fares Fares dyker upp i bjässen ”Westworld” senare i år. Men först ser vi honom i nya spionthrillern ”Deep state”. Klart du vill kolla in trailern.
Det rullar på fint för Fares Fares. Han är nominerad till en Guldbagge för bästa manliga huvudroll, för sin insats i Tarik Salehs (totalt åttafaldigt nominerade) ”The Nile Hilton incident”. Han gör en roll i nya säsongen av HBO-hiten ”Westworld”, som kommer senare i år. Och alldeles strax dyker han upp i Fox nya spionserie ”Deep state”.
Trailern är precis släppt, och ser ut så här:
Serien utspelar sig i Storbritannien, USA, Iran, Frankrike och Libanon, har Mark Strong i huvudrollen, och beskrivs så här:
I ”Deep state” tvingas Max Easton (Mark Strong) inse att han inte längre kan fly från sitt förflutna. Max är före detta spion som nu ger sig tillbaka in i leken för att hämnas sin son. Han hamnar mitt i ett hemligt krig där underrättelsetjänster använder kaoset som sprider sig i Mellanöstern som sitt främsta vapen. Förutom en familjefars personliga kamp skildrar ”Deep state” en mörk politisk och ekonomisk maktkamp. Insatserna höjs när Max befinner sig i hjärtat av ett hemligt underrättelsekrig, nedsänkt i en utbredd konspiration för att dra nytta av spridningen av kaoset i Mellanöstern. Max går in i ett farligt spel där kraftfulla företag visar att de är villiga att göra vad som helst för att skydda sitt rykte och begrava sina hemligheter. Med så stark underström av korruption, vem kan Max lita på? Vem säger sanningen? Och vad måste han göra för att avslöja det? För att få reda på det måste Max kasta sig tillbaka i det farliga och brutala livet som han så desperat försökt lämna.
Fares, som du ser i trailern, spelar Gabriel Cahill – en gammal vän till Max som är den första han vänder sig till när han landar i Beirut för att hämnas sin sons död.
Den svenska tv-våren innehåller, som vanligt, en hel del skåpmat. Men också ett och annat nytt format som känns rätt så kul. Här är mina fem förhandsfavoriter:
1. ”Hälsningar från”, TV4
Pär Lernström leder det här programmet där en känd svensk person får åka tillbaka till året då hen var tolv år gammal, tillsammans med sin familj.
Under några dagar ska de bo, umgås, äta och leva som man gjorde då. Hemmet de ska bo i är inrett à la dåtidens standard, och transportmedel, hår, kläder, mat, tv-program och så vidare är hämtat från det aktuella året.
Visst låter det lite som en upprepning av något vi redan har sett i SVT, men exekutiv producent på produktionsbolaget Nexiko är just ”Historieätarna”-mästern Karin af Klintberg, så jag räknar med att det här blir både roligt och folkbildande.
Premiärdatum okänt.
Foto: Kanal 5.
2. Carina Bergs och Christine Meltzers nya, Kanal 5
Radarparet Carina Berg och Christine Meltzer har gjort flera resor i Kanal 5, men den vi ska få se dem göra den här våren – genom kvinnohistorien – låter som den klart mest intressanta hittills.
De ska alltså ta reda på hur ”svenska kvinnor har levt och verkat ur ett historiskt perspektiv”, med avstamp i ämnen som sport och fritid, kropps- och skönhetsideal, äktenskap och kärleksliv samt brott och straff.
En serie som inte kunde komma lägligare, och känns extremt angelägen med tanke på hur löjligt mansfixerad historiebeskrivningen är och alltid har varit. Karin af Klintberg är exekutiv producent även här, så grattis oss.
Premiärdatum okänt, och titeln är hemlig till nästa vecka.
Foto: TV4.
3. ”Stjärnornas stjärna”, TV4
TV4 har snott en av mina absoluta favoriter – den inte så ödmjuka multitalangen Petra Mede (som även är aktuell som Guldbaggegalans konferencier och i säsong två av ”Bonusfamiljen”) från SVT till nya lördagsunderhållningen ”Stjärnornas stjärna”.
En direktsänd musikunderhållning där åtta (ännu ej namngivna) artister tolkar kända hits från helt andra musikstilar än de är vana vid (TV4 lovar bland annat country, hårdrock, opera och latin). Två fasta experter och gästande coacher ger feedback och tycker till, men det är tittarna som röstar.
Varje vecka åker en artist ut, tills bara en – ”stjärnornas stjärna” – återstår.
En hybrid av ”Så mycket bättre” och typ ”Let’s dance”/”Körslaget”, som borde kunna innebära fullt anständig familjeunderhållning.
Premiärdatum okänt – men man får väl utgå ifrån att TV4 inte lägger programmet mot SVT:s ångvält Melodifestivalen, som rullar från den 3 februari till och med den 10 mars.
Foto: SVT.
4. ”I dag om ett år”, SVT
Pernilla Månsson Colt är programledare för det här programmet om förändringar och drömmar, som är baserat på brittiska ”This time next year”.
Programmet består av två olika delar som är inspelade med ett års mellanrum. I den första delen gör deltagaren entré genom studions ” i dag-dörr”, för att berätta om hur han eller hon vill förändra sitt liv inom de närmaste tolv månaderna.
I den andra delen kliver samma person in genom ”om ett år-dörren” (då har det bara gått några minuter för oss tittare, men alltså ett år för deltagaren), för att berätta om hur det gick med vad det nu var han eller hon skulle lyckas med.
Premiär i början av mars.
Foto: TV3.
5. ”Are you the one – Sverige”, TV3
Det är mycket dejting-tv just nu, och här kommer ännu ett bidrag till genren.
20 singlar som har genomgått ”grundliga tester och intervjuer” bor tillsammans i en lyxig kåk i Thailand. I gruppen har alla en ”perfekt matchning” – men ingen av dem vet vem som är vems.
Genom att umgås, tävla och gå på dejter ska de försöka lista ut vem de hör ihop med, och frågan är alltså om de faller för ”rätt” person. Om alla lyckas med sina matchningar (vilket låter osannolikt) får de dela på en miljon kronor.
”Paradise hotel” möter ”Gift vid första ögonkastet”, typ. Ingen lär bli vare sig stadgad eller rik (en miljon kanske låter mycket men borde bli cirka 35 000 per skalle efter skatt), men formatet, som kommer från MTV, skulle kunna gå bra för TV3. Martin Björk programleder.
Veckans streamingtips:
David Letterman har blivit med Netflix-show. Plus den monumentala dokumentärserien ”The Vietnam war”, roliga brittiska ”No offence” och ny säsong av kanadensiska kriminalaren Cardinal.
The Vietnam war
Är det en enda serie just nu som förtjänar tio investerade timmar av precis alla, så är det den här monumentala dokumentärserien av Ken Burns och Lynn Novick. ”The Vietnam war” (som är drygt 17 timmar lång i sin originalversion) är den ultimata Vietnamkrigsskildringen, som tar avstamp redan i den franska koloniseringen av landet på 1800-talet. Finns kvar på SVT Play till och med den 31 mars, men vänta inte till sista sekunden. Avsnitten är så överväldigande att man behöver tid att smälta dem ett och ett.
SVT Play
No offence
Ett udda och intressant nytillskott till HBO Nordics bibliotek är den här brittiska, svart komiska och definitivt oartiga, men också märkligt charmiga snutserien från ”Shameless”-skaparen Paul Abbott. Den utspelar sig i Manchester, där vi får följa den plumpa polischefen Vivenne Deering (Joanna Scanlan) och hennes underlydande, framför allt Dinah Kowalska (Elaine Cassidy) och Joy Freers (Alexandra Roach). Märkligt, gränslöst och mycket brittiskt. Två säsonger finns än så länge, och en tredje är på gång.
HBO Nordic
Cardinal
Det här kanadensiska kriminaldramat, baserat på Giles Blunts böcker om kriminalkommissarien John Cardinal (Billy Campbell) i den lilla staden Algonquin Bay i Ontario, har precis börjat på sin andra säsong. Den här gången har det isiga vinterlandskapet bytts mot sommar och frodiga skogar, vilket förtar lite av atmosfären som var så effektiv förra gången. Men vildmarksfonden är fortfarande mäktig, och fallet med en ung rödhårig kvinna som dyker upp på en bar och uppträder lobotomerat väcker nyfikenhet.
C More. Nya avsnitt på torsdagar
Bubblaren
Talkshowvärdarnas talkshowvärd David Letterman är tillbaka – nu på Netflix. ”My next guest needs no introduction with David Letterman” är titeln på hans nya show, och första gästen är självaste Barack Obama. Stort. Premiär i dag, sedan släpps ett nytt avsnitt i månaden.
LaGaylia Frazier, Alexander Bard, Bianca Ingrosso och David Batra. Foto: TV4.
”Talang 2018”. Fredagsmys för hela familjen med sång, dans, svärdslukare, magiker, imitatörer – och ett nättroll i jurybåset.
”Talang” är tillbaka. Med Bianca Ingrosso som ny jurymedlem i Kakan Hermanssons ställe, men i övrigt med samma upplägg som visade sig fungera bra för TV4 förra våren.
Stora, yviga känslor och gråtfester där sentimentaliteten når Hollywoodrulle-nivåer, en och annan pellejöns inklämd mellan de ”oväntade” superbegåvningarna (som man kan speja på en kilometers avstånd eftersom de alltid introduceras på ett helt annat sätt än stolpskotten) och en jury med licens att spela över. Med besked.
I alla fall LaGaylia Frazier och Bianca Ingrosso tappar hakor, faller pladask, går upp i limningen och smäller av som om de vore på turné med ett amatörteatersällskap. Det är öppna spjäll, oavbrutet.
Det är renons på proportioner och manipulativt värre såklart. Men som familjeunderhållning – en genre man som förälder och fredagstrött sannerligen inte har råd att vara kräsen, eller ens tänkande, i – fungerar den här hybriden av pajaserier, söta barn, smör, snyfthistorier och gåshudsduktiga sångare trots allt helt okej.
I premiärprogrammet fick vi bland annat se läraren Cong Vo som sjöng en mattelåt (som tagen ur en sketch med politiskt inkorrekta stereotyper), en breakdansande knatte, en tonårig operasångerska, en norsk saxslukare, en klart begåvad imitatör, någon mindre begåvad humorist, och en liten kille som helt otippat sjöng skiten ur en Ariana Grande-låt.
Något för alla, så att säga.
Men, akten alla pratar om i den här cirkusen är förstås provokatören Alexander Bard. Låtskrivare, producent, debattör, föreläsare och – som vi som kallar en spade för en spade säger – nättroll.
En namninsamling har alltså startats för att få TV4 att ge honom kicken som jurymedlem, på grund av hans tvivelaktiga Twitter-aktivitet i allmänhet och hans uttalanden under metoo-hösten i synnerhet, då han har agerat någon sorts försvarare för historiens alla stackars män som har anklagats för sexförbrytelser av lögnaktiga kvinnor.
Känns han fräsch som jurymedlem i ett familjeprogram?
Inte direkt. Män som kallar kvinnor för horor är dåligt fredagsmys.
Men faktum är ju samtidigt att det vore fruktansvärt ängsligt av TV4 att sparka honom i det här läget, och att det kan bli himla konstigt i längden om folk ska bli av med jobben baserat på vad andra människor har för åsikter om deras åsikter. Hur smaklösa de än är.
Men med det sagt är det numera omöjligt att ta Bard på allvar. Att ens orka lyssna på honom svårt.
Och bäst i juryn är snarare David Batra, som är som en trygg, sansad och humoristisk hamn att vila i mellan Fraziers och Ingrossos överspel och Bards storhetsvansinne.
