Insamlingsgalor är knepiga.
Vad ska man tycka egentligen?
Syftet är ju gott – men det blir nästan alltid skitdålig tv.
Som tv-kritiker undviker man dem helst. Insamlingsgalorna till förmån för något ädelt syfte, alltså. I rollen som recensent sitter man i en rävsax. Hela poängen med dessa galor är ju allt igenom god. Att samla in pengar till dem som behöver det. Inget att invända mot där. Men som tv-event betraktat blir det nästan uteslutande uselt. En orgie i färgade lampor, höga tonlägen och allvarsamma hundögon. Urvattnade artister, urvattnade uppträdanden, urvattnade programledare med bekymmersrynkade pannor. Det blir skitdålig tv. Nästan varje gång. Kan du själv, handen på hjärtat, komma på en enda insamlingsgala som du minns som ett fantastiskt tv-program?
Därför är det med väldigt kluven blick som jag ser ”Tillsammans för världens barn” (SVT1). Syftet går inte att kritisera. Barn som hjälper andra barn är underbart att se. Kändisuppdragen är av varierande intresse, men Samir och Viktor är hjärtevärmande charmiga. Men sen är det som det är. Ylva Hällen och Rickard Olsson kämpar med styltigt manus (hon även mot sina egna tårar), obegripligt ful studio och en publik som aldrig tänder. Inte ens SVT-vd:n Hanna Stjärne ser glad ut…
Egentligen är det premiär först på måndag. Men första avsnittet av ”Divorce” finns att se på HBO Nordic redan nu. Varför man nu skulle vilja det, förresten. Sarah Jessica Parker spelar frun och tvåbarnsmamman Frances som efter en kärleksaffär plötsligt ska skilja sig. En lång och utdragen process där både hon och maken (slött spelad av Thomas Haden Church) stöter allt vassare knivar i varandras ryggar. Estetiskt är mycket bra. Frostiga förortsgator, tunga mörka himlar och snögloppiga uppfarter. Problemet är bara att Sarah Jessica Parker är en usel skådespelerska. Hon har talang och känslomässig fingerfärdighet som ett glas havremjölk. Hon är värdelös. Helt utan det register eller tyngd som krävs för att göra en serie som ”Divorce” till något annat än en slapp stolpe ut. Se på egen risk.
Lördag kväll tittar jag på två avsnitt av ”Labyrint” (SVT Play) som jag tydligen missat.
Hurra 1
”Amigo grande” (Barnkanalen). Fortfarande knasigast och bäst.
Hurra 2
”Westworld” (HBO Nordic). Snyggast just nu? Första avsnittet skvallrar om det.
Inlägget Gott syfte – usel tv dök först upp på Nöjesbladets TV-koll.