”Sommarkväll med Rickard Olsson” heter SVT:s lördagssatsning.
Men så mycket sommar får vi inte, däremot väldigt mycket av Rickard Olsson.
Lite väl mycket.
Det Göteborgs-producerade programmet har den här säsongen flyttat från Trädgårdsföreningen till Älvstranden, vilket inte känns helt lyckat. Utomhuskänslan har försvunnit och därför ser det ut som att det skulle lika gärna kunde ha varit filmat på vintern.
Premiärgästerna var det inget fel på. Norska charmtrollen Marcus och Martinus var käcka och glada, Sven och Stina Wollter var öppenhjärtiga och berörande, Carin Hjulström och Sven Melander vältaliga och Makode Linde uppfriskande tonårstrotsig.
Hela programmet genomsyrades av en uppsluppen och avslappnad känsla och timmen förflöt snabbt. Kanske var det egentligen någon gäst för mycket, då det kändes som att flera av dem hade mer att säga.
Fast kanske hade de fått allt sagt om programledaren Rickard Olsson inte vorit lite för förtjust i sin egen röst. Jag tycker vanligtvis att Olsson är en rätt så skön lirare, men han drar personliga anekdoter och skämt som stjäl tid från gästerna och tenderar också att avbryta sina intervjuobjekt. I ivern att dela med sig av sina egna tankar missar han även en del uppenbara följdfrågor.
Kanske berodde det delvis på premiärnerver, men jag hoppas att han coolar ner sig och tar en mer tillbakalutad roll i de kommande programmen.
I morgon tittar jag vidare på 80-talsosande, snygga, välspelade och spännande ”Stranger things” på Netflix och på ”This is England ’90” på SVT1 klockan 22.00.
Inlägget Rickard Olsson är lite för förtjust i sin egen röst dök först upp på Nöjesbladets TV-koll.