TV-KRÖNIKA. När tankarna är några timmars bilfärd bort, på ett sista farväl, behöver vi förenas i det genant banala. Tack allsången, för att du finns.
En liten flicka, Astrid heter hon, i fräcka solglasögon och en rosa plastgitarr i famnen inleder programmet. Det är fullsatt på Skansens höjder, Petra Marklund i en turkos sommarklänning, en kvinna i lila hatt och pilotglasögon uppmärksammas för den trogna allsångsdyrkaren hon är. Hon får några sekunder i rampljuset innan Danny Saucedo äntrar scenen i en helvit slags särk. Malcolm B ansluter, svartklädd, och rappar. I publiken gömmer sig Dannys flickvän Molly Sandén under en svart keps. Håret är fortfarande lila. Människorna är samlade, bara för att luta sig tillbaka, ha en trevlig stund. Här och nu. – Jag har köpt en ny jacka, säger Bo Sundström, sångare i Bo Kaspers orkester. – Den är jättejättefin, jag gillar båtkänslan, säger Petra. Samtalen är vad de är. Sådant där kallprat vi ägnar oss åt när vi möts på ICA eller kanske springer på varandra på gatan. När kontrasterna krockar för mycket är det här precis vad jag behöver. När semesterlyxen, doften av fläderblom längs grusvägen, en liten bebis i magen som har hicka, gravidhormoner ställs mot ett Grekland som går mot bankrutt. Mot en familj som tar ett sista avsked av sin sjuttonåriga dotter i en vitkalkad medeltidskyrka. Mina tankar är egentligen inte på Sollidenscenen utan i Säter. Jag läser min kollega Staffan Lindbergs text om mördade Lisa Holms begravning under tisdagen. ”Vindarna sveper över grönskande trädkronor, himlen är klarblå och ändå är luften tung att andas. Familjen har ordnat så att högtalare ställts fram, så att alla ska kunna följa det som sker. Men det är alldeles tyst”. Ord som målar upp en bild av en obeskrivbar sorg, en ofattbart öde för en sjuttonårig flicka med livet framför sig. Hennes föräldrar spelar en låt från sin dotters Spotify-lista, den är av Beyoncé. Några timmars bilfärd bort värmer kvällssolen över, i alla fall i stunden, bekymmersfria människor som om de har tur får skråla allsång några sekunder när Jill Johnson bjuder på mikrofonen. Som min kollega konstaterar, den som sett bilden på Lisa Holm glömmer henne inte. Men för några sekunder kan vi koppla bort och förenas i något så genant banalt som Electric Banana Bands ”Zwampen”. ”Tiderna är hårda, livet är en kamp, det känns mycket bättre, om jag har min svamp”. //HELENA TRUS HJÄLP! Avverkat de två befintliga säsongerna av ”The Americans” på Netflix. Vem ska nu hålla mig sällskap sömnlösa kvällar? PLAY! Kolla i kapp ”Indian summers” på SVTPlay, som utspelar sig i slutet av det brittiska imperiets kolonisering av Indien. Miljöerna är oslagbara.
Inlägget Tack allsången, för att du finns! dök först upp på Nöjesbladets TV-koll.